Ännu smartare telefoner

I mitt jobb är informationsteknologi synnerligen viktig. Jag behöver vara tillgänglig för människor som behöver nå mig, jag behöver snabbt få tag på information och inte minst behöver jag hålla reda på min kalender.

Och det är ju inte bara för mig som det är så. Den mobila användning av internet får allt större betydelse; andelen svenskar som har en smartphone har ökat från 22 procent 2010 till 65 procent 2013 enligt rapporten Svenskarna och internet som kom i november 2013.

Ur miljösynpunkt finns det många fördelar med informationsteknologi. Vi kan ha kontakt med varandra utan att behöva resa, vi kan få till både bättre och snabbare kunskapsöverföring utan tryckfärger och papper och vi kan hitta både ut och hem från skogsutflykten med gps i telefonen.

För Sverige som nation är det naturligtvis positivt att våra mineraltillgångar är efterfrågade för produktion av telefoner, läsplattor och annan elektronisk utrustning.

Men … för det kommer ju ett sådant.

Elavfall är det allra snabbast växande avfallsslaget runt om i världen. Prognoser visar att vi på global nivå snart når 50 miljoner ton per år. Förutom att elavfallet innehåller ämnen som är skadliga för miljön och för människors hälsa så är det ett enormt slöseri med resurser. Bara i Sverige hamnar varje år ungefär 12 000 ton elavfall på fel ställe, bland annat i hushållssoporna och i förpackningsinsamlingen. Det motsvarar 1,3 kg per invånare som skulle kunna materialåtervinnas.

Naturvårdsverket har i uppgift att sammanställa uppgifter från producenterna, det vill säga till stor del de som för in produkterna till Sverige, och se till att dessa följer kraven i förordning om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter. Uppgifterna sammanställs i EE-och Batteriregistret och redovisas till EU.

I registret kan man se hur mycket produkter som en producent satt på den svenska marknaden och sedan samlat in, återvunnit eller på annat sätt tagit hand om inom aktuell produktkategori. Som operativ tillsynsmyndighet ansvarar vi för att se till att varje producent tar sitt producentansvar. Om inte kan straffbestämmelser eller miljösanktionsavgifter bli aktuella.

Just nu är ett omarbetat EU-direktiv om producentansvar för elektroniska och elektriska produkter på gång. Det kommer att innebära hårdare krav på insamling. För batterier kommer nya regler som minskar innehållet av kadmium och kvicksilver.

Insamling räcker inte

Men insamling kommer inte att räcka. Vi måste också kunna förebygga avfall. För elektronikbranschen skulle det till exempel kunna handla om att utveckla pantsystem, kollektivt ägande eller andra affärsmodeller för att konsumenter ska kunna hyra eller köpa produkter med lång teknisk livslängd. Det skulle kunna vara att skapa välfungerande marknader för att sälja, reparera och vårda komponenter och produkter. Det skulle också kunna handla om ekodesign, det vill säga att produkterna är lätta att återvinna när de till slut inte går att använda längre, att de designas så att innehållet av farliga ämnen minskas och att värdefulla naturresurser inte går till spillo.

Här vill vi från Naturvårdsverket gärna samverka med andra aktörer så att vi på bästa vis tillsammans bidrar till att lagarna efterlevs, och att det skapas förutsättningar för en rättvis konkurrens som gynnar denna utveckling.

Många konsumenter är intresserade av mer hållbara produkter. Hållbar produktion och konsumtion är också avgörande för att nå Sveriges miljömål. Här behöver många goda krafter samverka för att det ska komma till stånd. Vi har nyligen gjort en attitydundersökning om elavfall, där vi glädjande kan konstatera att 6 av 10 svenskar kan tänka sig att köpa begagnade elprodukter. Undersökningen visar också att 58 procent byter ut mobiltelefonen innan den gått sönder, men väldigt få gör detsamma med elvispen.

Anledningen att man vill byta ut sin telefon innan den gått sönder är naturligtvis att utvecklingen är så snabb. Mina tankar så här i slutet av den här bloggen är att om jag fick drömma så skulle telefonerna vara producerade utan någon negativ inverkan på miljön, de skulle ha lång livslängd och ändå hänga med i utvecklingen och enkelt kunna uppgraderas och förbättras. När man hade använt dem klart skulle de enkelt kunna återvinnas utan att materialet gick till spillo. Och det skulle vara en laddare som fungerade på alla apparater. Det skulle vara riktigt smarta telefoner.

Maria Ågren, Naturvårdsverket