Regleringssamarbete är viktigare än någonsin i Agenda 2030

Det finns många mörka moln på den handelspolitiska agendan. Världshandeln har bromsat in, vi ser protektionistiska tendenser såväl på vår kontinent som globalt och Brexit innebär en utmaning för EU och för den så viktiga inre marknaden. Men jag brukar påminna om att vi inte får glömma alla de positiva drivkrafterna: innovationskapaciteten i våra företag, frihandelsavtalen som förhandlas, hållbarhetsfrågornas intåg med buller och bång i handelspolitiken. Just hållbarhetsfrågorna sätter regleringssamarbete i fokus, inte minst genom Agenda 2030. Jag tänkte använda mina rader här för att resonera just kring våra myndigheters roll i Agenda 2030.

Handel har en alldeles central roll i FN:s globala Agenda 2030: både som ett medel för att skapa de resurser som krävs för att uppfylla målen och som egna, självständiga mål för en hållbar värld. Även utformningen av tekniska regler och kvalitetsinfrastruktur ska sträva efter att bidra till hållbar utveckling. Men medan målen i Agenda 2030 är globala, så är ansvaret för att genomföra dem framförallt nationellt. Den uppdelningen riskerar att skapa målkonflikter och ökade hinder för handel – därför är samarbete vid framtagande av nya krav för varor viktigare än någonsin. Med andra ord: utan samarbete kommer de globala målen i Agenda 2030 inte kunna nås.

I det här sammanhanget vill jag påminna om det självklara att handelshinder inte nödvändigtvis är protektionistiska. Hinder kan grundas i legitima regulativa mål såsom skydd för konsumenter och miljö. Samtidigt är det viktigt att regelgivare i enskilda länder inte glömmer att ta risken för ökade handelshinder i beaktande – hållbarhetsmålen ska implementeras så balanserat som möjligt.

Det är ingen lätt sak att undvika målkonflikter och ökade handelshinder. Det kräver samstämmighet mellan processer, olika intressenter och politikområden. Inom regleringssamarbete bör samordning ske genom hela processen – d.v.s. från antagandet av nya varuregler till marknadskontroll. Det är också bra om hållbarhetsfrågorna kan integreras i befintliga forum med koppling till handel och handelspolitik. Här ser jag att internationella samarbetsfora såsom FN:s Ekonomiska kommission för Europa och arbetsgruppen för regulativt samarbete och standardiseringspolitik (UNECE WP.6) har en viktig roll. UNECE-mötet som vi på Kommerskollegium anordnade tillsammans med Swedac i Stockholm nyligen visade att hållbarhetsfrågorna fångats upp i rätt forum.

Själv är jag med och driver samordningen av Agenda 2030 mellan våra svenska myndigheter. Hittills är det ett fyrtiotal generaldirektörer som träffas inom nätverket ”Svenska myndigheter i samverkan för Agenda 2030”, som vi lite förenklat kallar ”GD-forum”. Vi drar nytta av varandras erfarenheter, vi diskuterar hur vi på bästa sätt kan samverka för att bidra till hållbarhetsmålen och jag hör ibland tankar om hur vi kan bidra till hållbarhetsmålen på ett sätt som skapar så minimala störningar för marknaden som möjligt. Det, om något, är värdefullt.

Anna Stellinger, Kommerskollegium