Standarder – bra för dig

Konsumentverket har alltsedan det bildades 1973 arbetat med frågor som rör konsumentsäkerhet. Redan vid mitten av 1970-talet påbörjades utvecklingen av säkerhetsriktlinjer för bland annat flytvästar, rid– och skidhjälmar och senare även för leksaker och cykelhjälmar. Riktlinjerna tillkom efter ett omfattade utredningsarbete och efter förhandlingar med näringslivet. Som ett resultat kom mängder av produkter på marknaden att märkas med texten ”uppfyller Konsumentverkets krav på säkerhet och funktion”.

Produktsäkerhetsarbetet blev därmed allmänt känt och detta samt ett svenskt ordförandeskap under 20 år i OECD:s produktsäkerhetskommitté gav Sverige ett internationellt rykte av att ställa höga säkerhetskrav på varor. När EES-avtal och senare en eventuell anslutning till EG kom på tal blev det angeläget att engagera sig i det europeiska standardiseringsarbetet för att försvara de svenska säkerhetskraven. Konsumentverkets produktsäkerhetsarbete har alltid utgått från behovet av att minska antalet produktrelaterade olyckor i samhället och att konsumenterna ska kunna lita på att produkterna och tjänsterna på marknaden är säkra. Efter EU-anslutningen fick standarder och arbetet med standardisering en ny och väsentligt mer omfattande dimension. Den fria rörligheten av varor och tjänster utgör två av de fyra hörnstenarna i den inre marknaden och där fyller standarder en viktig funktion.

Vårt nuvarande arbete med standardisering bygger i allt väsentligt på erfarenheterna från de senaste 20 åren. Barnsäkerhetsfrågorna är viktiga för mig och har alltid varit ett centralt tema i alla prioriteringsdiskussioner. Grunden i ett proaktivt säkerhetsarbete är att vi deltar i standardiseringsprojekt rörande leksaker, lekredskap för hemmabruk, barnmöbler och en mängd olika barnomsorgsprodukter tillsammans med personlig skyddsutrustning för barn och ungdom. Standarder kompletterar lagstiftningen inom produktsäkerhetsområdet så att en produkt som uppfyller en harmoniserad standard också uppfyller kraven i direktiv och nationell lagstiftning. Detta är en förenkling och en fördel för tillverkare, importörer och andra näringsidkare som kan få ett tydligt kvitto på om en produkt får tillhandahållas på marknaden. Men standarder är upphovsrättsligt skyddade och ägs av nationella standardiseringsorgan. Man måste alltså betala för att få tillgång till en standard. Det är visserligen frivilligt att använda standarder, men i praktiken är det svårt för mindre företag att säkerställa att man uppfyller kraven på annat sätt. Att man då måste betala för att få reda på vilka säkerhetskrav som ställs tycker jag och många andra med mig är lite märkligt. Det är heller inte alla små företag som har resurser att köpa in de standarder som behövs.

Jag anser att det finns flera skäl till att även i fortsättningen delta aktivt i standardiseringsarbetet. Det är en styrka att ha medverkat vid utvecklingen av en standard för att fokusera på de viktigaste säkerhetsaspekterna vid efterföljande marknadskontroller. Erfarenheter från kontrollerna kan återföras på ett konstruktivt sätt vid framtida revideringar av standarderna. Det är dock inte nödvändigt att tillsynsmyndigheten måste ha den detaljerade kunskapen från standardiseringsarbetet för att genomföra effektiva marknadskontroller. Vi har genomfört en rad tillsynsinsatser på områden där verket inte deltagit i bakomliggande standardisering. Erfarenheter från tillsynen kan återföras till de intressenter som svarar för revidering av en gällande men bristfällig standard. Vår erfarenhet är dock att det är en fördel att ha en gedigen erfarenhet från standardiseringsprocessen för att tolka standarder även på andra områden, bedöma provningsprotokoll liksom för att konstatera brister i en gällande standard. God kompetens från standardiseringsområdet gör också att möjligheterna att hävda krav på förbättringar av en standard blir betydligt större.

Men jag ser också utmaningar. Med globaliseringen ökar utbytet både kulturellt och inom handeln och vi ser ett ökat engagemang inom standardiseringen från asiatiska länder som ofta kan ha en annan syn på säkerhet än vi i Europa. Det är resurskrävande för en liten svensk myndighet att arbeta globalt och det finns mycket att prioritera. Hur ska vi då på bästa sätt kunna hävda de landvinningar vi gjort för produktsäkerheten i Europa?

Jag vill avsluta med att uppmuntra fler svenska deltagare i standardiseringsarbetet, både från näringslivet samt myndigheter och konsumentorganisationer. Det skulle gynna den fortsatta utvecklingen mot säkrare konsumentprodukter, inte bara på den inre marknaden utan också globalt. Min förhoppning är även att standarder på sikt kommer att erbjudas kostnadsfritt.

Gunnar Larsson, Konsumentverket

Effektiv marknadskontroll gynnar oss alla

Sommaren närmar sig och om några veckor så kommer jag och några kollegor från Kemikalieinspektionen åka till Visby för att delta i Almedalsveckan. Vi är där tillsammans med Hållbara hav, ett initiativ för en hållbar utveckling för Östersjön som vi är stolt partner till. På deras vackra brigg Tre kronor deltar vi under Almedalsveckan i seminarier och andra aktiviteter. Almedalsveckan är en spännande mötesplats och jag hoppas på många inspirerande möten.

Hållbara hav samlar intressenter från forskarvärlden, näringslivet, det offentliga och intresseorganisationer med visionen en frisk och levande Östersjö och en hållbar tillväxt i regionen, och det behövs. Tillståndet i miljön i Östersjön är kritisk, mänsklig påverkan med övergödning och utsläpp av miljögifter har gett tydliga negativa effekter i miljön. Visserligen kan ekosystemen återhämta sig, men det krävs insatser för att förhindra fortsatta utsläpp.

De kemiska ämnen som människan tillverkar eller får ut ur naturen har starkt bidragit till en ökad välfärd. Men en del har också orsakat allvarliga skador på människa och miljö. Det handlar om kemikalier som påverkar våra hormonsystem, fortplantningen och fosterutvecklingen. Dessa gifter kommer från diffusa källor som i många fall är svåra att identifiera och åtgärda. Det går därför inte att prata om hållbarhet utan att inkludera konsekvenserna av kemikalieanvändningen.

Dagens tillstånd i Östersjön är ett tydligt exempel på att vi måste vara proaktiva och förebygga utsläpp till miljön. Miljögifter som PCB och kvicksilver – där halterna visserligen minskat i miljön men som fortfarande idag finns i Östersjön – har varit i stort sett helt förbjudna i Sverige i tiotals år, trots det finns de kvar i miljön. De är tragiska exempel på hur lång tid det tar innan åtgärder ger effekt. Att i efterhand komma till rätta med problemen kan i vissa fall vara för sent, och annars svårt och kostsamt.

Att vara proaktiv inom vårt område – kemikaliekontrollen – innebär bland annat att kunskap om kemiska ämnens miljö- och hälsoegenskaper måste vara tillgänglig och tillräcklig för att bedöma riskerna med hanteringen. Vi måste sluta att använda särskilt farliga ämnen så långt som möjligt och vi måste se till att information om miljö- och hälsofarliga ämnen i material, kemiska produkter och varor finns tillgängligt för de som hanterar och använder dem. Den informationen måste vi ha för att kunna hantera produkterna på ett säkert sätt. Detta gynnar också innovation och produktutveckling mot nya säkrare produkter.

Det finns redan idag bestämmelser i kemikalielagstiftningen som i någon mån reglerar detta, men den är inte tillräcklig. Vi behöver mer kunskap om hur kemiska ämnen påverkar oss när vi utsätts för flera ämnen på en gång och hur de påverkar vårt hormonsystem även vid mycket låga doser. Nya kemiska ämnen måste utvärderas. Kemiska produkter som färg, tvättmedel och smörjoljor klassificeras och märks efter hur farliga de är för hälsa och miljö, men när det gäller konsumentvaror som kläder, elektronik och smycken finns fortfarande få krav på information i lagstiftningen. Att fortsätta att utveckla kemikalielagstiftningen är därför en viktig del av Kemikalieinspektionens uppdrag.

Men vi måste också se till att de företag som säljer varor och produkter följer lagstiftningen. Tyvärr visar vår marknadskontroll att inte alla företag i Sverige följer eller ens känner till de bestämmelser som finns. I ett stort tillsynsprojekt som Kemikalieinspektionen gjorde tillsammans med kommunerna under 2014 så undersöktes till exempel närmare 1 200 smycken och 18 procent av dessa bröt mot bestämmelserna. Trots namnet så är vår marknadskontroll inte bara kontroll, vi ger också information för att underlätta för företagen att tolka och följa reglerna. De företag som har bristande kunskap får genom vår marknadskontroll stöd att hitta brister så att de kan förebygga att deras produkter skadar kunderna eller den miljö som kunderna lever i – och därmed förstås också varumärket.

Sverige är en del av en global marknad som är både komplex och föränderlig och kemikalielagstiftningen är i stor utsträckning gemensam för hela EU. Ett nära samarbete med tillsynsmyndigheter i andra länder i EU ger oss därför möjlighet att utnyttja våra resurser effektivare. Att fortsätta att utveckla tillsynssamarbetet inom EU är därför ett strategiskt viktigt mål för Kemikalieinspektionen.

Genom ett fortsatt proaktivt arbete med fokus på effektiv marknadskontroll och samverkan inom EU så vill vi stödja de företag som har bristande kunskaper, ge rättvisare konkurrensvillkor för de många företag som redan följer lagar och bestämmelser och ge oss alla en giftfriare vardag och miljö.

Med detta avslutar jag och hoppas få se er på briggen Tre kronor i Visby under Almedalsveckan!

Nina Cromnier, Kemikalieinspektionen

Jag ser framtiden i nytt ljus

Förra årets Nobelpris i fysik har gett LED-lampan den status den så väl förtjänar. Kritiken och misstänksamheten kring den nya belysningen har ebbat ut i takt med att tekniken gått framåt och nya möjligheter med den energieffektivare belysningen har sett dagens ljus.

Det har hänt mycket på belysningsområdet de senaste åren. Idag är en ny LED-lampa så effektiv och har en så låg energianvändning att den drar nästan en tiondel av den gamla glödlampan. Ekodesignkraven och energimärkningen är en orsak till att tekniken tagit stora steg framåt på kort tid, marknadskontroll en annan.

På Energimyndigheten ansvarar vi för att man i Sverige följer EU-lagstiftningens ekodesign- och energimärkningskrav. Ekodesign innebär att produkter måste ha viss energieffektivitet för att få säljas inom EU. Ekodesigndirektivet förbjuder de ineffektivaste produkterna, vilket på belysningsområdet har inneburit att vanliga glödlampor, förutsatt att lampan inte har en specialfunktion, är förbjudna.

Ekodesignlagstiftningen för lampor reglerar också informationen som ska finnas på själva lampförpackningen. Till exempel ska vi som konsumenter kunna utläsa om lampan kan användas med dimmer, lampans livslängd i timmar, färgtemperatur som beskriver om lampan ger ett varmt rött eller svalare blått ljus, eller om lampan är en så kallad specialprodukt och därför inte passar sig för hushållsbelysning.

De flesta lampor har också obligatoriska energimärkningskrav. Etiketten visar energiklass och energianvändningen för 1000 timmar. En mycket effektiv produkt kan ha en högre inköpskostnad men detta kan du tjäna igen genom minskade energikostnader. Idag går energimärkningsklasserna för lampor från E till A++, där A++ är energieffektivast.

Hur mycket ljus en lampa avger, så kallad lumen (lm), står på lampförpackningen. Behöver jag en lampa som lyser som en gammal glödlampa på 60 watt så letar jag idag efter en lampa som avger 700-800 lm.

Ett bra hjälpmedel som jag använder mig av är Energimyndighetens app Lampguiden. Den är kostnadsfri och går att ladda ner till Iphone och Android. Det är bra att ha i fickan när jag står i affären och ska köpa en ny lampa, men också när jag funderar på hur jag ska inreda hemma. Med Lampguiden har jag både jämfört olika lamptyper och lärt mig vilken belysning jag behöver hemma i vardagsrummet.

Ekodesign och energimärkning reglerar ju självklart många fler produkter än lampor. Det går att få en massa matnyttig information genom att bara läsa på energimärkningsetiketten också för dessa produkter. Några av de produkter jag tänker på är tvättmaskiner, torktumlare, kyl/frys och dammsugare.

Mer om dessa energimärkningsetiketter kan du läsa om här.

Förutom att vi på Energimyndigheten är ansvariga för marknadskontroll av produkterna som regleras under ekodesign och energimärkning arbetar vi aktivt för skapandet av nya förordningar och förbättrandet av redan existerande. Just nu pågår faktiskt ett aktivt revideringsarbete för belysning vilket kan leda till att belysningsförordningarna kommer att bli ännu bättre inom kort.

Varje dag sker nya innovationer inom belysningsområdet, har du till exempel sett den nya LED-lampan som ser ut som en gammal glödlampa? Viktigt är dock att vi som ansvarig marknadskontrollmyndighet fortsätter arbeta aktivt med att granska så lagreglerna uppfylls samtidigt som du som konsument kan göra ett aktivt val och välja en produkt som är bättre för både din plånbok och de som ska ärva den här jorden efter oss. Gör vi det här tillsammans kan jag inte annat än att se ljust på framtiden.

Erik Brandsma, Energimyndigheten