Ännu smartare telefoner

I mitt jobb är informationsteknologi synnerligen viktig. Jag behöver vara tillgänglig för människor som behöver nå mig, jag behöver snabbt få tag på information och inte minst behöver jag hålla reda på min kalender.

Och det är ju inte bara för mig som det är så. Den mobila användning av internet får allt större betydelse; andelen svenskar som har en smartphone har ökat från 22 procent 2010 till 65 procent 2013 enligt rapporten Svenskarna och internet som kom i november 2013.

Ur miljösynpunkt finns det många fördelar med informationsteknologi. Vi kan ha kontakt med varandra utan att behöva resa, vi kan få till både bättre och snabbare kunskapsöverföring utan tryckfärger och papper och vi kan hitta både ut och hem från skogsutflykten med gps i telefonen.

För Sverige som nation är det naturligtvis positivt att våra mineraltillgångar är efterfrågade för produktion av telefoner, läsplattor och annan elektronisk utrustning.

Men … för det kommer ju ett sådant.

Elavfall är det allra snabbast växande avfallsslaget runt om i världen. Prognoser visar att vi på global nivå snart når 50 miljoner ton per år. Förutom att elavfallet innehåller ämnen som är skadliga för miljön och för människors hälsa så är det ett enormt slöseri med resurser. Bara i Sverige hamnar varje år ungefär 12 000 ton elavfall på fel ställe, bland annat i hushållssoporna och i förpackningsinsamlingen. Det motsvarar 1,3 kg per invånare som skulle kunna materialåtervinnas.

Naturvårdsverket har i uppgift att sammanställa uppgifter från producenterna, det vill säga till stor del de som för in produkterna till Sverige, och se till att dessa följer kraven i förordning om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter. Uppgifterna sammanställs i EE-och Batteriregistret och redovisas till EU.

I registret kan man se hur mycket produkter som en producent satt på den svenska marknaden och sedan samlat in, återvunnit eller på annat sätt tagit hand om inom aktuell produktkategori. Som operativ tillsynsmyndighet ansvarar vi för att se till att varje producent tar sitt producentansvar. Om inte kan straffbestämmelser eller miljösanktionsavgifter bli aktuella.

Just nu är ett omarbetat EU-direktiv om producentansvar för elektroniska och elektriska produkter på gång. Det kommer att innebära hårdare krav på insamling. För batterier kommer nya regler som minskar innehållet av kadmium och kvicksilver.

Insamling räcker inte

Men insamling kommer inte att räcka. Vi måste också kunna förebygga avfall. För elektronikbranschen skulle det till exempel kunna handla om att utveckla pantsystem, kollektivt ägande eller andra affärsmodeller för att konsumenter ska kunna hyra eller köpa produkter med lång teknisk livslängd. Det skulle kunna vara att skapa välfungerande marknader för att sälja, reparera och vårda komponenter och produkter. Det skulle också kunna handla om ekodesign, det vill säga att produkterna är lätta att återvinna när de till slut inte går att använda längre, att de designas så att innehållet av farliga ämnen minskas och att värdefulla naturresurser inte går till spillo.

Här vill vi från Naturvårdsverket gärna samverka med andra aktörer så att vi på bästa vis tillsammans bidrar till att lagarna efterlevs, och att det skapas förutsättningar för en rättvis konkurrens som gynnar denna utveckling.

Många konsumenter är intresserade av mer hållbara produkter. Hållbar produktion och konsumtion är också avgörande för att nå Sveriges miljömål. Här behöver många goda krafter samverka för att det ska komma till stånd. Vi har nyligen gjort en attitydundersökning om elavfall, där vi glädjande kan konstatera att 6 av 10 svenskar kan tänka sig att köpa begagnade elprodukter. Undersökningen visar också att 58 procent byter ut mobiltelefonen innan den gått sönder, men väldigt få gör detsamma med elvispen.

Anledningen att man vill byta ut sin telefon innan den gått sönder är naturligtvis att utvecklingen är så snabb. Mina tankar så här i slutet av den här bloggen är att om jag fick drömma så skulle telefonerna vara producerade utan någon negativ inverkan på miljön, de skulle ha lång livslängd och ändå hänga med i utvecklingen och enkelt kunna uppgraderas och förbättras. När man hade använt dem klart skulle de enkelt kunna återvinnas utan att materialet gick till spillo. Och det skulle vara en laddare som fungerade på alla apparater. Det skulle vara riktigt smarta telefoner.

Maria Ågren, Naturvårdsverket

Energismarta produkter som alla tjänar på

Som konsument har du antagligen många energikrävande apparater i ditt hem: vitvaror, datautrustning, TV-apparater, belysning med mera. Att begränsa energianvändningen och även andra miljöaspekter hos apparaterna är viktigt för att minska både kostnader för dig som konsument och den negativa miljöbelastning som uppstår av produkter.

Men hur ska du och jag som konsumenter egentligen kunna veta vilka apparater som drar mycket eller lite ström?

Det är här Energimyndigheten kommer in. Vi arbetar för att energislukande apparater ska försvinna från marknaden och ersättas av energismarta.

På EU-nivå har man beslutat om det så kallade ekodesigndirektivet, som innebär att produkter måste ha viss energieffektivitet för att få säljas inom EU. Genom ekodesigndirektivet har man därmed förbjudit de mest ineffektiva produkterna, så att du som konsument aldrig ska behöva riskera att köpa dessa mest elslösande produkter. Ekodesigndirektivet omfattar numera de flesta apparaterna i ditt hem.

Utöver konsumentprodukter regleras numera också en hel del professionella produkter genom ekodesigndirektivet. Elmotorer, fläktar och pumpar är exempel på produkter som numera måste ha en viss energieffektivitet för att få säljas.

Vissa typer av produkter har också obligatoriska energimärkningskrav. Detta har du troligtvis sett i till exempel vitvarubutiker i form av en etikett som visar energieffektivitet hos produkten i en skala från G till A+++. Etiketten ska göra det tydligt för dig hur energieffektiv produkten är och ger dig möjlighet att göra ett aktivt och smartare val. En mycket effektiv produkt kan ha en högre inköpskostnad, men detta kan du tjäna på i längden genom minskade energikostnader. Utöver energiförbrukning ger energimärkningen ofta information om buller och annan prestanda som kan vara viktig i valet av produkt.

De hittills beslutade ekodesign- och energimärkningskraven kommer att spara närmare 500 TWh el per år inom EU år 2020. Detta motsvarar ungefär tre gånger Sveriges totala årliga elanvändning!

Dessutom tillkommer besparingar från pannor och varmvattenberedare på 653 TWh primärenergi, vilket innefattar minskningar av el, olja och gas.

Vi på Energimyndigheten är marknadskontrollmyndighet för ekodesign- och energimärkningsregelverken. Med stöd av lagstiftningen och de beslutade produktförordningarna utövar vi marknadskontroll genom att kontrollera att produkter som finns till försäljning i Sverige uppfyller gällande och angivna krav på energieffektivitet. Varje år kontrollerar vi ungefär ett hundratal produkter för att bl.a. se att energianvändningen inte överstiger ekodesignkrav och att produkten uppfyller nivån för avgiven energiklass. En del produkter provas i vårt eget interna ackrediterade lab, Testlab. Vi gör också kontroller i butiker och på internet för att se att handlare märker upp och informerar om produkter på ett korrekt sätt. Vi tar också in tips om bristfälliga produkter via vår hemsida.

Antalet produkttyper som regleras inom ekodesign- och energimärkningsregelverken växer. Vi jobbar därför också för att involvera svenska tillverkare och importörer tidigt i processen och också vägleda om kraven på produkterna. Detta ger vår industri bättre förutsättningar att uppfylla regelverken. Jag ser detta förebyggande arbete som en viktig del av vår uppgift som marknadskontrollmyndighet.

Så jag kan med ett gott samvete gå lägga mig på kvällen och skicka en liten tanke till mina kollegor som har gjort ett fantastiskt jobb för, strax innan jag säger god natt och släcker min energieffektiva sovrumslampa.

Erik Brandsma, Energimyndigheten

Uppfyller din radiosändare EU-kraven?

Typgodkännandet ersattes av tillverkardeklaration

Radioutrustning regleras genom direktivet om radio- och teleterminalutrustning, 1999/5/EG. EU-kommissionen har uppskattat att över 3 500 nya produktmodeller till ett värde av 900 miljarder kr sätts på den gemensamma marknaden varje år. Genom dessa regler, som följer den s.k. nya metoden med tillverkardeklaration, får konsumenterna tillgång till ny teknik snabbare än förut. Tidigare krävdes typgodkännande från myndigheter innan en produkt kunde sättas på marknaden. Denna större frihet för tillverkare och försäljare av produkter kräver dock marknadskontroll som ska bidra till rättvis konkurrens och säkerhet för konsumenterna.

Vi letar efter utrustning genom att söka på Internet, besöka affärer, mässor, företag, läsa tidningar och tidskrifter och ibland får vi tips. Vi tar ut utrustning för närmare kontroll, cirka 50 utrustningar per år, och skickar dem på test. Det är vanligt att de administrativa kraven inte är uppfyllda men det förekommer också att de s.k. väsentliga egenskapskraven, tekniska krav, inte uppfylls. Till exempel icke önskad utstrålning från sändaren, som kan orsaka störningar.

Problem med e-handel

Eftersom frekvensanvändning skiljer sig en del mellan kontinenter finns det tillverkare som anpassar sina produkter till olika marknader. Det finns dock mindre nogräknade återförsäljare som säljer produkter som inte är avsedda för EUs marknad och som inte uppfyller de administrativa och tekniska kraven. Sådan utrustning får inte sättas på marknaden i EU. Det kan också innebära att radiosändaren du köper billigt på nätet kan sända på frekvenser som inte är undantagna från tillståndsplikt och du kan behöva ha tillstånd från PTS. Det finns även radiosändare som man i Sverige aldrig kan få tillstånd för eftersom frekvenserna har tilldelats för annan användning. Ett sådant exempel är en typ av hundspårningsutrustning via GPS där tillverkaren har en version för USA:s marknad som använder frekvenser som är tilldelade för användningen där och uppfyller kraven i USA:s lagstiftning och en annan version som är anpassad för EUs marknad. Ändå finns det återförsäljare som säljer versionen som är avsedd för USA:s marknad. Konsumenter som använder dessa produkter strider mot lagen om elektronisk kommunikation. Andra exempel där frekvensanvändning skiljer sig åt från den i USA är trådlösa telefoner (s.k. DECT-telefoner).

Nytt direktiv om radioutrustning

Just nu står vi inför förändringar på området marknadskontroll. Under våren kommer ett nytt direktiv om radioutrustning antas av EU. Medlemsstaterna kommer att få två år på sig för att anpassa sin nationella lagstiftning till det nya direktivet. För Sveriges del innebär detta att lagen om radio- och teleterminalutrustning samt PTS föreskrifter måste revideras.

I det nya direktivet fastställs harmoniserade bestämmelser för tillhandahållande av radioutrustning på den inre marknaden. All utrustning som sänder eller tar emot radiovågor för radiobestämning (radionavigering och radar) eller kommunikation omfattas av direktivet. Även radio- och TV-apparater, som inte omfattas av det nu gällande R&TTE-direktivet, kommer att omfattas.

Direktivet ger kommissionen dessutom möjlighet att införa krav på enhetliga laddare för radioutrustning, t.ex. för mobiltelefoner, något jag tror många konsumenter uppskattar.

Göran Marby, Post- och telestyrelsen (PTS)