Vi skapar trygghet på land, till sjöss och i luften!

Marknadskontroll är ett område som är intressant eftersom det direkt berör produkter som medborgare och näringsliv använder. Vilka produkter är säkra för mig? Vilka produkter släpper ut så mycket kolväten att de är hälsofarliga att använda?

Inom vårt ansvarsområde vad gäller marknadskontroll finns cyklar, drivmedel till fordon, motorfordon, fritidsbåtar, vattenskotrar och marin utrustning, bara för att nämna några. Vår marknadskontroll sker bland annat genom stickprovskontroller vid olika mässor. Marknadskontroll kan också genomföras med anledning av olycksfall, eller på grund av information om en viss produkt som Transportstyrelsen fått vetskap om. Ofta är det konkurrenter som tipsar oss om felaktiga produkter.

För att kunna bedriva en effektiv marknadskontroll behöver vi också samarbeta med andra myndigheter. En sådan myndighet är Konsumentverket där vi utbyter information med varandra om brister vi ser på produkter.

Vi ser också att vi i framtiden får nya områden där vi ska bedriva marknadskontroll. Vi återkommer gärna senare när vi kan berätta mer om det.

För några år sedan uppmärksammades ett fall med livbojar som sjönk. Det var efter upptäckten ombord på ett svenskt fartyg att det genom ett injektionshål för skummet, som normalt sett helt ska fylla livbojen, kunde komma in vatten. Efter upptäckten ska därför Transportstyrelsens fartygsinspektörer alltid efterfråga om aktuella livbojar är testade. Fallet ledde fram till en rutin, som nu används över hela världen.

Som ett annat exempel genomförde vi nyligen en marknadskontroll på en motorsåg som visade sig släppa ut alldeles för höga halter av kolväten. Där blev vi tvungna att belägga den med ett försäljningsförbud och motorsågen har nu försvunnit från den svenska marknaden.

Ofta har vi en bra dialog med de som säljer produkterna. De är måna om att ta till sig vad testerna gett för resultat för att få fram säkrare produkter. Tillsammans kan vi på så sätt öka medborgarens säkerhet och hälsa, samt ta hänsyn till miljön.

Staffan Widlert, Transportstyrelsen

En giftfri miljö

Det är en onsdag i slutet av mars och jag har kommit till Uppsala och Kemikalieinspektionens konferens Forum för Giftfri miljö – vår vardag i fokus. Uppsala med sitt anrika universitet påminner mig om det internationella utbyte och den forskning och innovation som är grunden till den otroliga utveckling som gett oss effektiva läkemedel och smarta telefoner, surfplattor och andra verktyg som hjälper oss i vardagen. En utveckling som blivit möjlig tack vare kemikalier och en ökande internationell handel. Men – de varor vi använder innehåller också kemiska ämnen som vi inte vill ha i vår vardag.

Importen av elektriska och elektroniska produkter till Sverige fördubblades mellan 1995 och 2008. Importen av textilier ökade under samma period från 25 till 35 kilo per person. År 2005 var nettoflödet av leksaker till Sverige cirka 40 000 ton, vilket motsvarar häpnadsväckande 30 kg per barn och år. Ett barn i femårsåldern i Sverige idag har runt 600 leksaker. Det mesta av det vi importerar tillverkas långt borta från oss, i länder som inte alltid har samma syn på kemikalierisker som vi, med komplexa leverantörskedjor och där importörerna i EU inte alltid har någon kontroll över vilka kemikalier som används (Kemikalieinspektionens rapport 3/11).

Väl framme på konferensen träffar jag en av de svenska forskare som varit med och tagit fram WHO:s rapport som redovisar forskningsläget när det gäller hormonstörande ämnen. Den vetenskapliga rapporten blir en skrämmande verklighet när professor Olle Söder från Karolinska institutet visar verkliga exempel på missbildningar på nyfödda pojkar och andra skador som drabbar just barnen. Barnen vars hormonsystem inte är färdigutvecklat och som är de som är känsligast. Vi kan inte helt säkert veta vad som är orsaken till skadorna, men det är högst troligt att kemikalier i vår vardag är åtminstone en del av orsaken. Här om någonstans är försiktighetsprincipen – att vi agerar mot risken trots att det inte finns fullständig vetenskaplig säkerhet – motiverad att använda.

Och arbete pågår på många olika arenor. I början av året kom världens länder överens om en global kvicksilverkonvention i Genève inom ramen för FN:s miljöprogram, UNEP. Jag är riktigt nöjd med den nya konventionen. Den blev bättre än förväntat och kommer att omfatta hela livscykeln, från gruvbrytningen till avfallet. Ett antal produkter som innehåller kvicksilver kommer att fasas ut globalt. Det kommer att leda till en säkrare vardag både för oss i Sverige och för de som arbetar i fabriker eller bor i de länder där produktionen sker.

EU är en viktig arena för kemikaliefrågorna och därför är jag glad för att Björn Hansen, chef kemikalieenheten, Generaldirektoratet för miljö, Europeiska kommissionen ville delta i konferensen. Inom EU finns en inre marknad där varor rör sig fritt och EU är en stor marknad, de bestämmelser som införs här påverkar hela världen. EU-arbetet kan ibland upplevas som trögt och resurskrävande, men effekten i form av höga skyddsnivåer blir också mycket större när man väl nått fram med en ny bestämmelse. Tack vare utökade resurser inom handlingsplanen för en giftfri vardag har Kemikalieinspektionen kunnat bli ett av de ledande medlemsländerna när det gäller att bidra med förslag och underlag till att utveckla EU:s kemikalielagstiftning Reach. Trots att vi är ett litet land i EU så är våra insatser i nivå med de största och mest aktiva medlemsländerna.

Det räcker förstås inte med att ha bestämmelser, de måste följas också och där spelar marknadskontrollen en viktig roll. Som en del av handlingsplanen för en giftfri vardag har Kemikalieinspektionen med större resurser kunnat öka varutillsynen markant och arbeta mycket mer strategiskt. I den nya kemikaliepropositionen som debatterades i riksdagen samma dag som konferensen hölls betonas också vikten av ett ökat samarbete på EU-nivå när det gäller tillsynen.

Men även annat än lagstiftning måste användas. Krav på att lämna uppgifter om kemikalieinnehåll i tjänster och varor i offentlig upphandling kan vara ett kraftfullt styrmedel och där spelar Miljöstyrningsrådet med sin expertis på miljökrav i upphandling en viktig roll. Även politikers och tjänstemäns agerande i kommuner och landsting har stor betydelse. Just därför var det så härligt att höra om det arbete och engagemang för kemikaliefrågorna som flera kommuner och regioner visade på konferensen. Kemikalieinspektionens branschdialoger där vi samarbetar med företag som vill gå före kraven i lagstiftningen är ett annat verktyg för att lyfta fram de goda exemplen, ”de modiga ledarna” som flera aktörer efterlyste på konferensen.

Och att slutligen få höra två ekonomiska aktörer dela med sig av sina tankar gör att vi ser nya möjligheter. Den stora kemikalieproducenten såg affärsmöjligheterna med säkrare kemikalier. Byggindustrin arbetar för att sprida den information om kemikalier som är ett resultat av Reach till dem som verkligen behöver den. Vi lämnar konferensen med massor av förslag och idéer inför arbetet med den fortsatta handlingsplanen 2015-2020!
Utmaningarna i kemikaliefrågorna är stora, men mycket är på gång och om det engagemang som jag såg på Forum för giftfri miljö kan spridas så kommer vi att kunna hantera dem!

Nina Cromnier, Kemikalieinspektionen

Ännu smartare telefoner

I mitt jobb är informationsteknologi synnerligen viktig. Jag behöver vara tillgänglig för människor som behöver nå mig, jag behöver snabbt få tag på information och inte minst behöver jag hålla reda på min kalender.

Och det är ju inte bara för mig som det är så. Den mobila användning av internet får allt större betydelse; andelen svenskar som har en smartphone har ökat från 22 procent 2010 till 65 procent 2013 enligt rapporten Svenskarna och internet som kom i november 2013.

Ur miljösynpunkt finns det många fördelar med informationsteknologi. Vi kan ha kontakt med varandra utan att behöva resa, vi kan få till både bättre och snabbare kunskapsöverföring utan tryckfärger och papper och vi kan hitta både ut och hem från skogsutflykten med gps i telefonen.

För Sverige som nation är det naturligtvis positivt att våra mineraltillgångar är efterfrågade för produktion av telefoner, läsplattor och annan elektronisk utrustning.

Men … för det kommer ju ett sådant.

Elavfall är det allra snabbast växande avfallsslaget runt om i världen. Prognoser visar att vi på global nivå snart når 50 miljoner ton per år. Förutom att elavfallet innehåller ämnen som är skadliga för miljön och för människors hälsa så är det ett enormt slöseri med resurser. Bara i Sverige hamnar varje år ungefär 12 000 ton elavfall på fel ställe, bland annat i hushållssoporna och i förpackningsinsamlingen. Det motsvarar 1,3 kg per invånare som skulle kunna materialåtervinnas.

Naturvårdsverket har i uppgift att sammanställa uppgifter från producenterna, det vill säga till stor del de som för in produkterna till Sverige, och se till att dessa följer kraven i förordning om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter. Uppgifterna sammanställs i EE-och Batteriregistret och redovisas till EU.

I registret kan man se hur mycket produkter som en producent satt på den svenska marknaden och sedan samlat in, återvunnit eller på annat sätt tagit hand om inom aktuell produktkategori. Som operativ tillsynsmyndighet ansvarar vi för att se till att varje producent tar sitt producentansvar. Om inte kan straffbestämmelser eller miljösanktionsavgifter bli aktuella.

Just nu är ett omarbetat EU-direktiv om producentansvar för elektroniska och elektriska produkter på gång. Det kommer att innebära hårdare krav på insamling. För batterier kommer nya regler som minskar innehållet av kadmium och kvicksilver.

Insamling räcker inte

Men insamling kommer inte att räcka. Vi måste också kunna förebygga avfall. För elektronikbranschen skulle det till exempel kunna handla om att utveckla pantsystem, kollektivt ägande eller andra affärsmodeller för att konsumenter ska kunna hyra eller köpa produkter med lång teknisk livslängd. Det skulle kunna vara att skapa välfungerande marknader för att sälja, reparera och vårda komponenter och produkter. Det skulle också kunna handla om ekodesign, det vill säga att produkterna är lätta att återvinna när de till slut inte går att använda längre, att de designas så att innehållet av farliga ämnen minskas och att värdefulla naturresurser inte går till spillo.

Här vill vi från Naturvårdsverket gärna samverka med andra aktörer så att vi på bästa vis tillsammans bidrar till att lagarna efterlevs, och att det skapas förutsättningar för en rättvis konkurrens som gynnar denna utveckling.

Många konsumenter är intresserade av mer hållbara produkter. Hållbar produktion och konsumtion är också avgörande för att nå Sveriges miljömål. Här behöver många goda krafter samverka för att det ska komma till stånd. Vi har nyligen gjort en attitydundersökning om elavfall, där vi glädjande kan konstatera att 6 av 10 svenskar kan tänka sig att köpa begagnade elprodukter. Undersökningen visar också att 58 procent byter ut mobiltelefonen innan den gått sönder, men väldigt få gör detsamma med elvispen.

Anledningen att man vill byta ut sin telefon innan den gått sönder är naturligtvis att utvecklingen är så snabb. Mina tankar så här i slutet av den här bloggen är att om jag fick drömma så skulle telefonerna vara producerade utan någon negativ inverkan på miljön, de skulle ha lång livslängd och ändå hänga med i utvecklingen och enkelt kunna uppgraderas och förbättras. När man hade använt dem klart skulle de enkelt kunna återvinnas utan att materialet gick till spillo. Och det skulle vara en laddare som fungerade på alla apparater. Det skulle vara riktigt smarta telefoner.

Maria Ågren, Naturvårdsverket